I denna blogg tänker jag skriva ner reflektioner

och tankar från min synpunkt. Kanske väldigt ointressanta för många men eftersom jag lider av skrivklåda ett måste för mig.

Dagens funderingar.
Varför gräver vi kvinnor ner oss så i känslor och förhållanden? Då menar jag att vi låter hela vårt liv kretsa kring mannen och funderingar varför han säger eller gör si eller så.
Är vi inte självständiga varelser?
Läser en del bloggar och märker då att de bara handlar om mannen och förhållandet till honom. Låter vi kvinnor känslorna styra totalt över våra liv?
Det låter inte vettigt. Visst är kärlek och förhållande viktigt men när det börjar uppta all vaken tid och även kanske ta över drömmarna också så är det inte friskt.
Vi klara så mycket annat i livet så varför blir vi så förbaskat svaga när det gäller det egna känslolivet?